Så är det Söndag.
Tim sover sött och Mats är på bio. Lars von Triers nya ska han se. Jag är lite avis, men samtidigt vet jag med mig att min tolerans för skräckisar har minskat drastiskt på sistone. Jag gav mig på att se om Eyes Wide Shut härom dagen, och jag kan fortfarande inte riktigt släppa den ruggiga sex-sekt-scenen (kan man säga så?) med den fasliga musiken av Györgi Ligeti. Jag vaknade faktiskt mitt i natten och hörde den där Ahh-macnooodle (som jag tycker det låter som att de sjunger, lyssna själva så ska ni få höra!) i mitt huvud. Inte bra. Inte bra alls..
Jag ska nog vara glad att jag slapp Antichrist av herr Von Trier.

I fredags var jag på Tims dagis. Det var riktigt kul, och man blir dessutom behandlad som en rockstjärna av sexåringarna. Alla nyheter är bra nyheter antar jag att de tycker. De byggde muffins och kladdkakor i sand till mig, och ritade hjärtan och blommor. Så gulliga!
Det var längesedan jag hade en sådan skara fans efter mig.
Och förskolepersonalen är hjältar. Visserligen hade jag fattat det innan, men det är så tydligt att de gör ett toppenjobb när man tar sig tid att verkligen titta. Dagis är verkligen mer än förvaring, vilket en del människor envisas med att påstå. Det är en pedagogisk, högst utvecklande verksamhet som bedrivs, sanna mina ord!

Nationaldagen firades i stillhet med snilgelsafari och tacos. Vi orkade helt enkelt inte bry oss i år. Lite pinsamt, men det är ju så erbarmligt mycket människor som ska trängas för att A; se ballongerna på skeppsbron, B; se på firandet på slottsbacken eller C; fira "kontinentalt" i Kungsträdgården så vi orkade helt inte.

Dagens; att jag har lyckades slarva bort röstkorten utan att återfinna dem. Pinsamt!