tristess.

Intet är som väntans tider.
Tjock, trött och sur är man. Jag vankar av och an här hemma och spenderar alldeles för mycket tid på olika internetforum samt med att reta mig på saker och ting som behöver förbättras/fixas/städas i lägenheten. Jag måste vara en fröjd att bo med just nu...

Hur som helst, vi har fått datum för kejsarsnitt den 30 november, och min sgi verkar jag enligt försäkringskassan få behålla. Sista ordet är inte sagt, men det lät så när jag pratade med en handläggare för några dagar sen i alla fall.

Idag fick jag mig i alla fall ett gott skratt på någon annans bekostnad. Christer Sandelin är nog inte helnöjd över att dn publicerade den här.

Idag har jag varit iväg och träffat doktorn på mvc och är härmed sjukskriven på heltid fram till det är dags. Det känns bra, men samtidigt lite trist att jag inte orkade med det jag tänkt mig. Jaja, så är livet. Efter det var jag iväg till sjukgymnasten som gav mig akupunktur varpå jag som vanligt somnade som en gris. Sen åkte jag hem och sov lite till. Rafflande, sannerligen.

För övrigt har Ian Wachtmeister, den gamle filuren från Ny Demokrati ni vet, gått ut med att han är en slags rådgivare åt Jimmie Åkesson i SD. Så nu blir det säkert drag under galoscherna igen.

Idag är det måndagen den tjugonde september, dagen efter valet. Vilken baksmälla.
Alliansen vann men saknar majoritet och sverigedemokraterna, de nötterna, har fått mandat och vågmästarroll i riksdagen. Vilket mörker...

En annan rolig historia var att försöka reda ut hur reglerna ser ut kring studier och sjukskrivning i samtal med csn och försäkringskassan. Först blev jag förvirrad och sedan arg. När handläggarna inte själva verkar veta vad som gäller så blir man lite trött.

Jaha. Nu är det kanske dags att återigen försöka damma av den gamla bloggen som både gud och jag totalt glömde. Lite drygt ett år sedan senaste försöket att "komma igång". Jojo...

Vad har hänt sen sist då?
1. Tim har kommit ur den värsta treårstrotsen. Och det är en väldig tur det nu när
2. Jag inte längre kan se mina fötter på grund av att jag är i det välsignade tillståndet med beräknad leverans av storken någon gång i slutet av November.
3. Höstterminen, med svenska som inriktning, har sparkat igång på universitetet. (Hej Hjärnan, dags att vakna!)

För övrigt har det sedan sist varit såväl stambyte i huset som en hel del annat elände som drabbat oss (ve och förbannelse!)men det tänker jag inte älta om nu.
För nu rullar det på igen.

Ojoj, vad jag är dålig på det här med regelbundna skrivaraktiviteter..

Vad har hänt sen sist då? Jo, jag har hunnit vara föräldraledig i ett par veckor under vilka jag fyllt halvsjuttis med barnledig helg tillsammans med sambon, samt firat midsommar med barn och släkt. Allt detta under mer eller mindre regntunga skyar. Gissa vad som hände då jag började sommarjobba?

Men, det är ett riktigt trevligt jobb, för att vara ett jobb. Vi tar hand om dagverksamhet för pensionärer med minnessvaghet som fortfarande bor hemma och behöver lite social stimulans och trevlig samvaro. Med andra ord så ordnar vi mat och fika, samt tidningsläsning, musikstunder, gympa och dylikt. Trevligt är ordet.

I helgen hälsade vi på släkt och vänner i Örebro. Där var vi tillsammans med Kumlaligan och åkte tåg, gungade, klättade och så vidare tills de små tröttnade. Vi blev senare samma dag bjudna av svägerskan med familj på restaurang och jag lyckades äta så mycket mat från kolgrillen så jag höll på att kräkas rakt ut. Men gott, det var det.

Jag åkte sedermera hem för gräsänka-tillvaro i ett par dagar, då sambon börjat semestern och jag för ovanlighetens skull har ett riktigt jobb att sköta.

Idag har jag, mot alla odds, sett Von Triers Anti Christ med min kära väninna, och är som vanligt djupt imponerad av den där karln. Filmen var äcklig, vacker, rörande och skrämmande samtidigt. Dessutom fick jag känna mig en smula smart eftersom jag såg hans blinkningar till Tarkovsijs Stalker under filmen. Jag tror i alla fall att jag slipper mardrömmarna den här gången.

Dagens; Varför sitter inga gamla käringar med hatten på nu för tiden?

Så är det Söndag.
Tim sover sött och Mats är på bio. Lars von Triers nya ska han se. Jag är lite avis, men samtidigt vet jag med mig att min tolerans för skräckisar har minskat drastiskt på sistone. Jag gav mig på att se om Eyes Wide Shut härom dagen, och jag kan fortfarande inte riktigt släppa den ruggiga sex-sekt-scenen (kan man säga så?) med den fasliga musiken av Györgi Ligeti. Jag vaknade faktiskt mitt i natten och hörde den där Ahh-macnooodle (som jag tycker det låter som att de sjunger, lyssna själva så ska ni få höra!) i mitt huvud. Inte bra. Inte bra alls..
Jag ska nog vara glad att jag slapp Antichrist av herr Von Trier.

I fredags var jag på Tims dagis. Det var riktigt kul, och man blir dessutom behandlad som en rockstjärna av sexåringarna. Alla nyheter är bra nyheter antar jag att de tycker. De byggde muffins och kladdkakor i sand till mig, och ritade hjärtan och blommor. Så gulliga!
Det var längesedan jag hade en sådan skara fans efter mig.
Och förskolepersonalen är hjältar. Visserligen hade jag fattat det innan, men det är så tydligt att de gör ett toppenjobb när man tar sig tid att verkligen titta. Dagis är verkligen mer än förvaring, vilket en del människor envisas med att påstå. Det är en pedagogisk, högst utvecklande verksamhet som bedrivs, sanna mina ord!

Nationaldagen firades i stillhet med snilgelsafari och tacos. Vi orkade helt enkelt inte bry oss i år. Lite pinsamt, men det är ju så erbarmligt mycket människor som ska trängas för att A; se ballongerna på skeppsbron, B; se på firandet på slottsbacken eller C; fira "kontinentalt" i Kungsträdgården så vi orkade helt inte.

Dagens; att jag har lyckades slarva bort röstkorten utan att återfinna dem. Pinsamt!

Aaaahh, nu är livet skönt!

Efter att ha slitit hårt i minst ett par dygn är äntligen det specialpedagogiska dilemmat borta ur bilden. Jag lämnade in uppgiften med hela en timmes marginal dessutom (eftersom jag blev tvungen att hämta Tim på dagis.) vilket nog kan vara värt en guldstjärna. Jag kan inte annat än säga att det är ljuvligt faktiskt. Förutom då jag korrekturläste vad jag faktiskt hade knåpat ihop lite senare under eftermiddagen. Här kommer ett litet smakprov från den inledande texten; Vad som är normativt och vad som är avvikande kan på så vis förklaras som en kulturell, tidsbestämd företeelse som speglar sin tids bild(?) av individen. Gottman!!!

Vår examinerande lärare kommer säkerligen inte ALLS att se min digra text som ett rent hafsverk. Jag försökte mig på att skicka in en liten brasklapp där jag förklarade att jag tänkt referera till Gottman och hitta ett bättre ord för bild i min mening. Jojo, det lär säkert gå hem..

Jag hoppas på godkänt, ribban ligger ganska lågt. Jag inbillar mig (lite naivt måhända) att jag ska slippa att en vacker dag ställas till svars för varför jag inte skrev en bättre examinationsuppgift på kursen i specialpedagogiska utmaningar i en skola för alla, och således inte kan få jobbet.

Imorgon börjar i alla fall sommarlovet som kommer att vara två sköna veckor (till att börja med.)för min del. Tim och jag kommer inviga det hela med att vara på dagis tillsammans imorgon. Sen kan vi fajtas hemma på heltid!

Dagens; Att jag har slarvat bort min röstsedel och skäms en smula.